Det enda varaktiga är förändring...

Jag tror...att människor förändras inte..de låter bara vissa saker eller egenskaper ligga latent.i ett slags intro somatiskt minne..och plötsligt så händer det..minnet väcks till liv´. Det vi trodde låg dolt långt under ytan,,visade sig ligga skrämmande nära och vi finner oss utföra handlingar och tänka tankar som skulle räcka för att kastas från himlen 10 gånger om..hanldingar värre än de 10 dödssynderna tillsammans.

En nära vän analyserade efter ett antal starka förfestöl under ett kulturevenemang i en mindre håla på den meso norrländska landsbygden..att sorg och glädje ligger varrann lika nära som hat och kärlek ...alltså fruktansvärt nära. Vännen beskrev sin otroligt känslosmma upplevelse när hon häromdagen unnade sig en bit choklad. (vissa behöver inte mycket för att gå i gång verkar det som..)Efter att njutningen av chokladbitens sötma lagt sig..infann sig ett känslosvall som lockade fram samma mängd tårar som hennes pojkväns avfärd gjort ett år tidigare...men denna gången grät hon av lycka.

Tårarna..säger inget om känslan i sig..tårarna måste sättas i rätt kontext. Liksom lyckan..